onsdag 3 juni 2015

Artlista/Referns



Artlista

Djur: 
Rödhake
Bofink
Talgoxe
Blåmes

Växter:
Ekbräken
Skogsfräken
Blåbärsris
Träjon
Skogsbräken
Hallonbuske
Brännässlor
Lundbräken

Träd:
Rönn
Gran 
Björk
Hägg

Blommor:
Vitsippa
Maskros
Stinknäva

Mossa:
Väggmossa

Svampar:
Grankotteskivling



Referenslista:

Mossberg, B. Stenberg, L. (2006). Svensk fältflora. Stockholm: W&W

Elfström, Ingela & al. (2008). Barn och naturvetenskap : upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Lättman-Masch, Robert & Wejdmark, Mats (2007). Att lära in ute året runt. Nynäshamn: Naturskoleföreningen. 


Brügge, Britta, Glantz, Matz & Sandell, Klas (red.) (2011). Friluftslivets pedagogik: en miljö- och utomhuspedagogik för kunskap, känsla och livskvalitet. 4., [uppdaterade, rev. och utök.] uppl. Stockholm: Liber.
 


 
 

 

Femte besöket

Femte besöket

Idag har jag gjort mitt femte besök i rutan. Jag ser att den fortsätter att utvecklas, även om jag inte tycker att skillnaden den här gången är jätte stor sedan jag sist var där. Något jag såg idag var att en del av växterna vissnat.


Översiktsbild

Nästan alla vitsippor har försvunnit och de som finns kvar är vissna

Hittade även fler vissna maskrosor


Skogsbräken/Lundbräken har växt till sig rejält
Hittade brännässlor i utkanten av min ruta
Har nog äntligen kommit på vad detta är, kan det vara stinknäva?










Brugge skriver i boken Friluftslivets pedagogik om vikten av att knyta samman teori och praktik. Att låta barnen stimulera både kroppen och hjärnan. Jag anser att arbetet med naturrutan tillåter barnen att använda både kroppen fysiskt och använda fler av sina sinnen än vad man gör under inomhuspedagogik. I boken Att lära in ute året runt skriver man att under inomhuspedagogik använder man nästan bara sinnena hörsel och syn. 



I boken barn och naturvetenskap skriver Ingela Elfström om pedagogisk dokumentation. Det innebär att eleverna får skapa en dokumentation som exempelvis en naturruta. Man låter dem sedan diskutera och reflektera över den i både stora och små grupper. När eleverna får se och höra om varandras dokumentationer (naturrutor) kan detta ge upphov till nya frågor och undersökningar. Detta sätt anser jag vara ett väldigt bra sätt att jobba med naturrutorna på. Det blir en form av fördjupning i lärandet. Eleverna ser inte bara de växter/djur som de har i sin egen ruta utan man får även ta del av vännernas. Kanske får man se nya växter/djur, kanske kan vännerna hjälpa dig att identifiera något i din ruta. Kanske kan man tillsammans hitta svar på någon gemensam fråga.